Konst och teknik

Som ni såg i filmen Tim`s Vermeer har Teknikens utveckling påverkar de konstnärliga uttrycken. Trots att vi inte har några bevis på att Vermeer använde en liknande teknik finns det fler exempel i konsthistorien där vi kan se att konstnärliga uttryck har utvecklats i takt med den tekniska utvecklingen.
 

 Väldigt mycket händer under just renässansen. Man kan se ett stort skifte någon stans kring 1420, då man går från att ha målat som man kan se här i ”Kristus uppväcker Lasaros” av Giotto till Makarna Arnolfinis trolovning av Jan van Eyck. Vad är det som gör att man under en relativ kort tid utvecklar måleritekniken så radikalt. Många konsthistoriker tror det kan bero på den teknik utveckling som hände just under denna tid.

Camera obscura (latin, ’mörkt rum’) är ett ljustätt rum med ett litet hål i väggen som fungerar som ett ljusobjektiv. Om det i ett mörkt rum faller in ljus genom ett litet hål i väggen kan det på motsatta sidan av rummet uppstå en svag, uppochnedvänd bild av det som finns utanför hålet. Camera obscura som princip är en föregångare till de tidiga kamerorna. Redan vid 1000-talets början användes tekniken för astronomiska ändamål. Tekniken användes från 1500-talet som hjälpmedel för konstnärer för att göra skisser, 
Man misstänker även att Camera Obscura även ledde till upptäckten av centralperspektivet.    

Centralperspektiv eller enpunktsperspektiv är en teknik inom konsten för att antyda avstånd i målningar och teckningar. Denna form av perspektiv uppfanns och utvecklades av Filippo Brunelleschi i 1400-talets Italien. Tidigare hade konstnärer mest använt sig av luftperspektiver
 

Luftperspektivet kan man bland annat se i Leonardo da Vincis målning Mona Lisa. Med Luftperspektivet menar man de förändringar som sker i färgen, valörerna och skärpan, när föremålen avlägsnas från betraktaren; den till synes blå färgen på ett avlägset liggande berg är ett påtagligt fenomen, vilket kan utnyttjas inom luftperspektivet. Det är således luften, som finns mellan betraktaren och motivet, som bidrar till att färgen blånar, valören blir ljusare och skärpan avtar och blir diffus. Långt före upptäckten av centralperspektivet användes luftperspektivet för att förklara rumsliga förhållanden i bilder.

Fram till 1300-talet föredrog dock de flesta konstnärer att använda ägg som bindemedel för sina färger. När motiven blev mer komplicerade och mer naturtrogna uppstod behovet av en mångsidigare och mer lättarbetad färg. Om man blandade pigmenten med olja fick man en färg som torkade mycket långsammare än äggtemperan och därför kunde ändras och bearbetas längre. 
Oljefärgen kunde läggas på tjockt – pastost – eller tunt i lysande skikt – lasyrer

 men 1400-talet är den tid då det ordentligt slår igenom i den europeiska konsten, då främst i Flandern och Italien. Målningarna utfördes till att börja med på pannåer, en typ av trätavlor, sedan på linneduk, papp eller tunna metallplattor. Under 1600-talet avlöser oljemåleriet helt och hållet det dittills dominerande temperamåleriet. En av dem som anammade det nya sättet att måla var Leonardo da Vinci (1452-1519), som skapade ett av konsthistoriens mest berömda verk i olja – Mona Lisa - i början på 1500-talet. Leonardo hann bryta ny mark inom målarkonsten trots sina många andra intresseområden och uppdrag.

Men det var inte enbart under renässansen vi såg stora tekniska ändringar. Vi skall nu hoppa fram i tiden till 1800- talet och titta på kameran och målartuben

Ambitionen att avbilda verkligheten som den såg ut gjorde att man började experimentera för att hitta tekniska hjälpmedel med vilka man kunde avbilda det moderna samhället. Ur detta sökandet växte fotografiet fram.
 

 Ordet fotografi kommer från det gregiska  phos – ljus och graphe - teckna
 

 Som vi såg i filmen Tim`s Vermeer tror man ju att Konstnärer som Vermeer redan på 1600 talet en teknik som liknar camera obscura. Camera obscura är försångare till kameran

Det var inte förrän 1822, när den franska uppfinnaren Joseph Niecephore Nipce lyckades fästa bilden från en från en camera obscura på platter av metall och glas, som det första varaktiga fotografiet skapades. Dessa förste fotografierna hade en exponeringstid på 8 timmar. Det var därför omöjligt att fotografera levande varelser.
1830 lyckades Louis Jacques Mandé Daguerre få ner exponeringstiden till 15 min. Varje fotografi kunde då enbart framställas i ett unikt exemplar.

Fotografiets utveckling gjorde det möjligt för den växande medelklassen att låta sig porträtteras. Tidigare hade enbart de som hade råd låtit en konstnär måla sitt porträtt, men det var både tidsödande och kostsamt.

Först på 1870 talet hade tekniken utvecklats så mycket att det blev möjligt att fånga det moderna livet i en fryst rörelse. Nu börjar man även göra fotografiska studier av rörelse. På bilden kan man se en serie bilder av en galopperande häst. Dessa visar för första gången hur en häst verkligen ser ut när den rör sig. De avslöjade att tidigare konstnärer hade avbildat hästar på ett anatomiskt felaktigt sätt.

 Uppfinningen av fotografiet, påverkade impressionisterna. Den gav dem en ny upplevelse av rörelse i bilden, Något man kan se i denna målning av Degas. Uppfinningen av kameran tog ifrån målarna deras funktionella betydelse att figurativt dokumentera verkligheten så realistiskt som möjligt. Istället sökte impressionisterna nya uppfattningar om vad som uttryckte verkligheten.

 Fotografiets genomslag vid mitten av 1800-talet gjorde att nästan alla kunde få råd med åtminstone några få bilder av sin familj. Det gjorde också många konstnärer arbetslösa. En del bytte arbete, några fortsatte att måla, och kunde nu, när de inte var bundna av att avbilda realistiskt, utveckla nya konstriktningar, som impressionism, surrealism och expressionism.

Mot slutet av 1900-talet utvecklades en ny konstriktning, fotorealismen. Här använder sig konstnären av fotografier som förlagor till sin målning. Målet är att åskådaren ska bli osäker, tittar jag på en målning eller ett fotografi?

Utvecklingen av målartuben påverkade också impressionisterna och hur de arbetade. . Konstnärerna behövde inte längre en stab av lärlingar som skulle riva färg i ateljéerna. Så som vi såg i filmen i går.

År 1832 grundade William Winsor och Henry Newton sitt företag Winsor & Newton i Turners London. I Frankrike fanns redan sedan 1720 Lefranc & Bourgeois. Plötsligt fanns det professionella färgmakare som bemödade sig om att framställa permanenta och ljusäkta färger och som dessutom uppfann nya pigment. De första tubfärgerna lanserades och det blev lättare att måla utomhus. 

Impressionisterna börjar använda färger på ett nytt sätt, bland annat för att måla ljus och skuggor. Då man tidigare oftast hade skildrat skugga genom att göra ytan svartare började impressionisterna använda komplementfärger; skuggor kunde exempelvis målas blå som kontrast mot de ljusa ytorna som kunde vara ljust gula. I och med uppfinningen av målar tuberna kunde impressionisterna stå ute och måla medan de studerade ljuset. Här har Renoir målat Monet som står och målar. 

Under 1900-talet introducerades många nya syntetiska färger och färgmakarna kunde dra nytta av upptäckter som gjordes inom bil- och flygindustrin. Färgerna blev allt bättre och nu var de flesta permanenta.

Åren efter andra världskriget upplevde USA en stärk ekonomisk och politisk utveckling. Många medelklassamerikaner flyttade till förorterna, sporrade av tillgången på billiga, massproducerade hem. Elvis Presley ledde uppkomsten av rock and roll, var Marilyn Monroe regerande filmstjärna, och TV ersättas radio som den dominerande media utlopp.  Ändå av det sena 1950-talet och början av 1960, en "kulturrevolution" pågick, som leds av aktivister, tänkare och konstnärer som sökte att tänka om och även välta vad var, i deras ögon, en kvävande samhällsordning som styrs av överensstämmelse. Vietnamkriget hetsade massprotester, sökte medborgarrättsrörelsen jämlikhet för afroamerikaner, och kvinnorörelsen tog fart

Det var i detta klimat av turbulens, experiment, och konsumtion som en ny generation konstnärer uppstod i Storbritannien och USA i mitten till slutet av 1950-talet. Pop konstnärer började leta efter inspiration i omvärlden, som representerar-och ibland göra konst direkt från-bruksföremål, konsumentvaror och massmedia. De gjorde detta på ett enkelt sätt med hjälp av djärva stråk av grundfärgerna, ofta direkt från burken eller röret färg. De antog kommersiella metoder som silkscreening eller har framställts multiplar av verk, tona konstnärens hand och undergräva idén om originalitet-i bjärt kontrast med mycket uttrycksfulla, storskaliga abstrakta verk av abstrakta expression, vars arbete hade dominerat efterkrigs amerikansk konst. Popartister gynnade realism, varje dag (och även vardagliga) bilder, och tunga doser av ironi och kvickhet.  Ändå Pop artister som Andy Warhol och Roy Lichtenstein var mycket medvetna om det förflutna. De försökte ansluta konsttraditioner med popkulturen element från tv, annonser, filmer och serier. Samtidigt, deras arbete utmanade traditionella gränserna mellan medier, kombinerar målade gester med fotografi och grafik; kombinera handgjorda och färdiga eller massproducerade delar; och kombinera föremål, bilder och ibland texten för att göra nya betydelser.

1.   Akrylfärg är en snabbtorkande konstnärsfärg som innehåller färgpigment blandat med ett akrylbindemedel. Färgen blev kommersiellt tillgänglig 1955 då den amerikanska färgtillverkaren Liquitex var de första som började tillverka den. Akrylfärger är vattenlösliga tills de har torkat och har lägre lyster än till exempel oljefärg.

1.    Akrylfärg är väldigt lättjobbad eftersom det det bara behövs vanligt vatten för att förtunna den. Akrylfärger är vattenlösliga tills de har torkat och har högre lyster än till exempel oljefärg. Man kan tillsätta olika målningsmedium för att förändra färgens egenskaper. Till exempel medier för att förlänga torktiden, öka transparensen eller göra färgen blankare.

Under 1900 – talets kommer Tv och med den även populärkulturen

TV blev under 50- och 60-talet snabbt populär  i hemmen och blir videokonstens ursprung. TVen var för den tidiga videokonsten både en inspirationskälla och en motsättning till idén om kritiskt tänkande. Videokonsten fick i mitten av 1960-talet sitt tidigaste fäste i New York, USA, och några år senare i Europa.

 Den första bärbara kameran kom 1963. De gav en möjlighet för den vanlige konsumenten och konstnären att arbeta med video. Först i mitten av 1960-talet, när konstnärer började intressera sig för videotekniken, kan man påstå att videokonsten uppstod. Det tog dock cirka 30 år innan den blev accepterad inom bildkonsten på samma sätt som måleri, grafik, textil och andra tekniker

 Andy Warhol intresserade sig för populärkulturen och blev en del av de främsta popkonstnärerna på 1960-talet. Warhol arbetade fritt inom de olika konstformerna, även med film och video. I och med alla reproducerbara medier menade han att auran, som ett unikt konstverk äger (just för att den är unik), överfördes till kopian. På så sätt upplöstes relationen mellan original och kopia - ”The aura had passed the copy” (Andy Warhol). Video är en teknik som har utvecklats inom populärkulturen och som en del av vårt konsumtionssamhälle. Den rörliga bilden gjorde plötsligt våra vardagsrum till en del av en större informationsvärld.
 

 Nam June Paiks utställning i en privatvilla i tyska Wuppertal 1963 brukar sägas vara startskottet. Egentligen var det inte konst gjord på video, utan en mängd gamla tv-apparater hopkopplade på sinnrika sätt för att störa tv-sändningar.

 Under 1980-talet i Sverige sågs videotekniken som ett hot. Det debatterades om att våld och pornografi spreds via video. Samtidigt hävdades det att video, som redskap, skulle göras så tillgänglig som möjligt för alla att skapa med. Det fanns ett ökat intresse för samarbeten över gränserna mellan till exempel tonsättare, bildkonstnärer och koreografer. Genom dessa samarbeten skapades en plats för videon inom bildkonsten. På 1980-talet kom också möjligheten att använda videoprojektorer och det blev allt vanligare att arbeta med video i installationer.
 

 Med hjälp av datorskärmens bildplan tillfördes nya möjligheter och förhållningssätt. Lägg därtill en rumslig installation, där vi numera kan blanda en eller flera bildkällor, projektioner och bildskärmar. Upplevelsen påverkas av när man som åskådare kommer in i rummet där verket visas, och hur man rör sig i rummet.
På mitten av 1990-talet blev det enklare att redigera och efterbearbeta ljud och bild i den egna datorn och så småningom förbättrades också visningsmöjligheterna genom projektorer med högre upplösning. Konstskolorna utrustades med videoteknik och museer och konsthallar började visa video som en del av den vanliga utställningsverksamheten. Det blev vanligare med en sektion för videokonst på filmfestivaler.