Fotografiets
historia börjar redan på 1000-talet
e.Kr. när principen för camera obscura (mörkt
rum) och
ritkameror typ camera lucida
beskrivs som olika metoder för att ersätta handens verk med självtecknande
ritpapper. Själva tekniken utvecklades dock inte förrän på 1500-talet. Med
optikens framsteg kunde efterhand allt ljusstarkare bilder projiceras. Det
återstående problemet var att göra bilden varaktig.
De
äldsta bevarade fotografierna är tagna omkring 1826 av Joseph
Nicéphore Niépce
och var resultatet av många års experiment. Niépce började i likhet med flera andra
personer framställa icke varaktiga bilder redan på 1780-talet och 1790-talet.
Att
framställa en bild tog 8 timmar något som gör att i den här bilden har ljus på
båda sidor.
Under
1800 talet sökte man sanningen, främst i naturen. Fotografiet kunde berätta
något om världen som oljemåleriet inte kunde. Den fotografiska bilden
uppfattades som sannare.
Fotografiet
gjorde också världen tillgänglig för
alla på ett förhållandevis enkelt sätt. Man kunde besöka Rom utan att behöva
färdas på vägarna som ledde dit.
Under
1900-talet blev både konst- och dokumentärfotograferingen accepterade inom
västvärldens konstvärld. Bland de största förespråkarna för detta var Alfred Stieglitz.
De
första konstfotograferna, till exempel den tyske porträttören Nicola Perscheid och
den tysk-svenske fotografen Henry B. Goodwin,
försökte imitera olika målartekniker. Denna rörelse kallas piktorialism och
använde ofta mjukt fokus för att skapa en drömsk, "romantisk" känsla.
En
motrörelse kom från bland andra Ansel Adams, som
var en av grundarna av f/64-gruppen som förespråkade skarpa bilder som inte
imiterade andra konstformer.
Fotografiets
estetik diskuteras fortfarande, framför allt inom konstvärlden. I Sverige var det foto journalistiken som var
ledande under 70 talet.
En
utställning i New York 1978 skapade de två kategorierna
av bilder: Fönster och spegel
En
fotograf öppnar linsen som ett fönster mot omvärlden och återger oregisserade händelser utan att lägga särskilt mycket
av sig själv i bilden. Streetphotografi som vi tittade på i början på Konstarterna och samhället tillhör kategorin Fönster.
Den
andra kategorin bilder är spegel. Den omfattar
bilder som är mer personliga och speglar bildskaparen bakom kameran. ”Jag
fotograferar inte det jag ser, jag fotograferar det jag känner. Det är under denna kategori ni jobbar med
denna uppgift.
När
en fotograf avbilder världen som den är pratar vi om
det objektiva bilder.
När
en fotograf vinklar bilden för att förstärka känslor
pratar vi om den subjektiva kameran.
workshop som fotograf och konstnär Mija Renström initierade och genomförde tillsammans med fem deltagande sjuksköterskor. Temat för workshopen behandlade yrkesidentitet och kompetensutveckling. Arbetet började med ett besök till Hasselbladstiftelsens fotografiska bibliotek där deltagarna valde bilder ur konst- och fotohistorien som de associerade till sin yrkesroll. Därefter skapades parafraser av bilderna genom iscensättning, omtolkning och omfotografering. (http://mijarenstrom.com/project/att-se-sig-sjalv-fran-ett-annat-hall/)
