Fredag vecka 11 kommer vi titta på olika principer som är viktiga att tänka på när man planerar sin bild.
Det liggande formatet tilltalar betraktaren eftersom det öppnar upp sig på ett inbjudande sätt. En ögonrörelse i sidled är även något som upplevs naturligare. Landskaps format är ett annat namn för det liggande formatet
Det stående formatet kan ibland upplevas som trångt och ogeneröst som den smala dörren ut mot det lockande där utanför.
Det stående formatet kan även kallas för porträtt format och passar ofta bättre just till porträtt genre.
Kvadraten är ett lite mindre normalt format. Många fotografer känner motstånd till formatet. Det beror förmodligen på att de uppfattar kvadraten som statisk och därmed ospännande. Den utgör även en universell symbol för statisk fulländning och oföränderlighet. Hasselblad kameran har formatet 6x6-format
Gyllne snittet – Greken Euklides som levde på 300-talet f.kr redogjorde för den gudomliga proportionen. Den kan beskrivas som en linje delad på så sätt att den mindre delen förhåller sig till den större.
Ett enklare sätt att förklara det gyllne snittet är genom fibbonacis talföljd.
Kontrast – med hjälp av kontraster kan fotografen attrahera betraktaren.
Horisontala linjer = lugn och harmonisk
Vertikala linjer = levande och dynamisk. Vertikala linjer kan även symbolisera makt och styrka
Diagonala linjer skapar fart, dynamik och dramatik i bilden.
Linjer som går mot vänster läsas som att man går bakåt medan linjer som går mot höger får en att tänka framåt.
Triangelkomposition. En vilande triangel skapar en känsla av lung och stabilitet. Triangeln står för
universums trefaldiga himmel jord och människan.
Cirkelkomposition står för harmoni och obruten rörelse
Olika perspektiv skapar olika känslor. I David LaChapelle ser vi att han har använd ett grodperspektiv. Detta ger en känsla av styrka, medan bilden till höger är tagen i ett fågelperspektiv något som skapar en känsla av sårbarhet.
Fotografiets
historia börjar redan på 1000-talet
e.Kr. när principen för camera obscura (mörkt
rum) och
ritkameror typ camera lucida
beskrivs som olika metoder för att ersätta handens verk med självtecknande
ritpapper. Själva tekniken utvecklades dock inte förrän på 1500-talet. Med
optikens framsteg kunde efterhand allt ljusstarkare bilder projiceras. Det
återstående problemet var att göra bilden varaktig.
De
äldsta bevarade fotografierna är tagna omkring 1826 av Joseph
Nicéphore Niépce
och var resultatet av många års experiment. Niépce började i likhet med flera andra
personer framställa icke varaktiga bilder redan på 1780-talet och 1790-talet.
Att
framställa en bild tog 8 timmar något som gör att i den här bilden har ljus på
båda sidor.
Under
1800 talet sökte man sanningen, främst i naturen. Fotografiet kunde berätta
något om världen som oljemåleriet inte kunde. Den fotografiska bilden
uppfattades som sannare.
Fotografiet
gjorde också världen tillgänglig för
alla på ett förhållandevis enkelt sätt. Man kunde besöka Rom utan att behöva
färdas på vägarna som ledde dit.
Under
1900-talet blev både konst- och dokumentärfotograferingen accepterade inom
västvärldens konstvärld. Bland de största förespråkarna för detta var Alfred Stieglitz.
De
första konstfotograferna, till exempel den tyske porträttören Nicola Perscheid och
den tysk-svenske fotografen Henry B. Goodwin,
försökte imitera olika målartekniker. Denna rörelse kallas piktorialism och
använde ofta mjukt fokus för att skapa en drömsk, "romantisk" känsla.
En
motrörelse kom från bland andra Ansel Adams, som
var en av grundarna av f/64-gruppen som förespråkade skarpa bilder som inte
imiterade andra konstformer.
Fotografiets
estetik diskuteras fortfarande, framför allt inom konstvärlden. I Sverige var det foto journalistiken som var
ledande under 70 talet.
En
utställning i New York 1978 skapade de två kategorierna
av bilder: Fönster och spegel
En
fotograf öppnar linsen som ett fönster mot omvärlden och återger oregisserade händelser utan att lägga särskilt mycket
av sig själv i bilden. Streetphotografi som vi tittade på i början på Konstarterna och samhället tillhör kategorin Fönster.
Den
andra kategorin bilder är spegel. Den omfattar
bilder som är mer personliga och speglar bildskaparen bakom kameran. ”Jag
fotograferar inte det jag ser, jag fotograferar det jag känner. Det är under denna kategori ni jobbar med
denna uppgift.
När
en fotograf avbilder världen som den är pratar vi om
det objektiva bilder.
När
en fotograf vinklar bilden för att förstärka känslor
pratar vi om den subjektiva kameran.
workshop som fotograf och konstnär Mija Renström initierade och genomförde tillsammans med fem deltagande sjuksköterskor. Temat för workshopen behandlade yrkesidentitet och kompetensutveckling. Arbetet började med ett besök till Hasselbladstiftelsens fotografiska bibliotek där deltagarna valde bilder ur konst- och fotohistorien som de associerade till sin yrkesroll. Därefter skapades parafraser av bilderna genom iscensättning, omtolkning och omfotografering. (http://mijarenstrom.com/project/att-se-sig-sjalv-fran-ett-annat-hall/)